Kärleken till Gotland

Tänk Dig att promenera en tidig sommarmorgon, att få känna dofterna från allsköns sommarblomster från ängarna. Se hur vägkanterna prydas av den blåa cikorian och den pampiga, brinnande blåelden, som trots sin skönhet klassas som ogräs. Morgondimmorna, som sakta lättar från det daggblöta gräset och harpalten, eller rabbis som den kallas, sätter fart över ängen då den hör Dig komma.

 

Vallmofälten, lika tätt packade, lika röda som solsvedda turister med soleld en högsommardag på Tofta där de fullkomligt fläker ut sig, utan tillräcklig skyddsfaktor. Så klarar de inte heller kvällningen utan skrynklar ihop sig patetiskt, för att nästa dag ge järnet igen.

Denna Gudsförgätna Ö, som fortfarande kan ge av sin trolldom som Tjelvar måste ha lämnat kvar. Tjelvar som ordnade så att ön slapp att sjunka ned i havet varje dag och bara fick vara uppe på nätterna.

 

Tänk på hur ringmuren stolt reser sig när Du kommer in mot stan, det är så att hjärtat brister.

Så vackert.